Äntligen..
Idag tog jag steget jag länge velat men inte vågat..mycket tack vare min fina kollega som gav mig inspiration och mod till detta! Tack💕
Jag är sjukskriven sedan i mitten av december 2016, jag drabbades av det så fruktansvärda och väldigt vanliga utmattningssyndrom..
Det var en måndag kommer jag ihåg..mycket mer av dagen kommer jag inte ihåg.. små minnesbilder av barnen, de pratar med mig men jag hör inte vad de säger. Kollegorna pratar med mig och ser lite frågande ut när jag inte svarar dem. Jag minns dock tydligt en kollega som säger till mig att åka hem, hon känner igen symtomen och jag hör ordet stress flertalet gånger.
Jag åker hem men detta är inget jag minns tydligt. Min mamma möter mig efter att jag ringt henne och vi åker tillsammans till min fantastiska massös. Detta va ett möte vi bestämt sedan tidigare. Hon känner mig väl och säger bara att jag inte ska tillbaka till jobbet dagen efter, jag har drabbats av utmattning, min kropp säger stopp.
Detta är början mot ett nytt liv för mig.
Ohh roligt att du gjorde det :))